Ljusning

Efter att ha besökt en ortoped som konstaterat att jag drabbats av den väldigt vanliga åkomman Morbus Morton. Att det skulle krävas tre månaders vårdköande, ett antal osteopatbesök samt en djävla massa lidande innan någon kunde konstatera detta. Skit samma. Det var inte diagnosens namn jag var ute efter utan ett botemedel. Botemedlet heter pelott. Jag har stoppat i en pelott i skorna. De kostade hundra spänn styck.

Hur kan det komma sig att läkekonstens samlade intelligensa inte kunde klura ut det redan i vintras. Var det tvunget att det skulle vara en specialistläkare för att räkna ut det. Har inte de andra trollpackorna tillgång till Google?

Jag ger upp. Det är ingen idé att ojja sig över specialisternas avsaknad av kompetens. Jag kan bara konstatera att efter ett par dagars användning av pelotterna så är smärtan i framfoten näst intill borta.

Upptrappningen börjar. Till att börja med så ska jag ta mig ut och promenera. När andan faller på, jag misstänker att det blir ganska ofta, så kommer jag att småjogga en minut eller ett par hundra meter åt gången under promenaden. När det väl fungerar så kommer jag att lägga in mer löpning och mindre promenad i passen.

Min vana trogen så kommer jag väl vara fit-for-fight lagom till den första snön kommer. Broddar på!