Regndroppar har inte hår

Eftersom jag fortfarande inte är bra i vaden och inte kan springa så har jag fått sysselsätta mig med annat. Lite cykling  som tjänat som rek inför mitt stundande 15 km-mål. Jag har fått rådet att vila två veckor till och sedan börja lufsa runt 2,5an och gå  i uppförsbackarna. Känns inte som jag precis, men vad ska man göra. Sökte lite inspiration på Intersport idag och hittade ett reaställ fullt med funktionströjor. 50% rabatt så jag högg tre tröjor. Det börjar bli lite jobbigt att behöva skölja upp kläderna så fort man kommit hem från ett pass.

Cyklingen har gett upphov till en del hågkommelser. Det hände sig sist jag tog svängen runt Skerike med cykeln. Halvvägs till första bron över ån vid Skultunavägen kände jag att det började smattra mot ansiktet och höjde blicken mot de mörka regnfyllda molnen och insåg att jag skulle komma att bli blöt. En av dropparna träffade mig på läppen och hittade sin väg in i munnen. På någon microsekund han jag reflektera över att jag inte kände till att det fanns håriga bevingade vattendroppar. Under samma mikrosekund så drog jag mig till minnes den senaste gången jag svalde en fluga.

Det var ingen regnskur jag åkt in i utan en flugsvärm. Jag mindes mina kompisars argument för glasögon när vi cyklade tillsammans. Jag minns att jag tyckte det var fånigt. Jag minns också att jag ändrade inställning när den första flugan kolliderade med min hornhinna för första gången. Samma besvärjelser yttrades nu när jag hostande och frustande försökte frilägga mina luftvägar. När det inte fungerade fanns det bara en utväg. Flugan sköljdes ner med några klunkar vatten.